Skicklig användning av fokusering
Genom selektiv fokusering går det att leda betraktarens blick dit man vill. Det gör fokusering till något av det mest spännande inom foto. Hur man får till den och hur man bäst använder den ska vi gå igenom nedan.
Definition av fokusering
Fokusering, eller som det heter på fackspråk, skärpedjup, anger utsträckningen av det skarpa bildområdet i rummet. Såväl bländaröppning som brännvidd och avståndet till motivet påverkar storleken på fokusering. Belysningstid spelar ingen roll för fokusering.
Till innehållet betyder fokusering och skärpedjup samma sak, då båda beskriver djupet på det bildområde som är i fokus. Skärpedjup är däremot det officiella fackbegreppet. Motsatsen till detta är begreppet oskärpedjup som används för att beskriva oskärpa i bildens avlägsna bakgrundsmotiv. Att få till så entydigt oskarpa bildområden går inte lika lätt med alla kameror.
Ofta är det utnyttjandet av fokusering som får foton från en spegelreflexkamera att tydligt skilja sig från foton tagna av en vanlig digitalkamera. Ju mindre sensorn är, desto mindre måste brännvidderna vara för att kunna ge en bra bild. De betydligt kortare brännvidderna gör att man med mindre kameror inte har samma möjlighet att skapa den selektiva skärpa som man kan åstadkomma med en spegelreflexkamera.
Knivskarpa bilder
Foton som visar ett mycket stort skarpt område är särskilt förekommande inom landskapsfotografering. Tekniskt bör man välja följande inställningar:
- Blända av: En mycket sluten bländare eller ett högt bländartal
- Zooma ut: En så kort brännvidd som möjligt, tendens vidvinkelobjektiv
- Långt avstånd: Stå långt bort från själva bildmotivet
Samtidigt gäller det att tänka på att avstånd och brännvidd tar ut varandra när det gäller fokusering, när man vill ha ett motiv i en viss storlek. I slutändan får man gå så långt bort från motivet att man kan använda ett teleobjektiv. Därmed ökar brännvidden och samtidigt det reella avståndet. Då kan man hålla en stabil fokusering.
I samband med detta händer även något annat: en avvikande brännvidd för samma avbildningsstorlek påverkar intrycket av avståndet mellan objekten i bilden. Med vidvinkel förefaller det som att objekten ligger längre från varandra. Det får rum att se större ut. Är brännvidden stor blir effekten den omvända. Då går det av få stora avstånd att verka mindre. Detta göra att bakgrunden, som har förstorats av teleobjektivet, blir något mindre skarp.
Selektiv fokusering som uttrycksmedel
Just denna oskärpa är det som gör en bild spännande. På foton som har selektiv fokusering är det bara själva bildmotivet som avbildas skarpt. På den punkt där kameran fokuserar ligger fokalplanet. Beroende på inställningar för bländare, brännvidd och distans till motivet är det tillräckligt skarpa bildområdet utdraget till en bit framför och bakom fokalplanet.
Trots det är fram- och bakgrund märkbart suddiga. Denna metod för att skapa uttryck i bilden styr bilden och motsvarar dessutom i mycket högre grad hur det mänskliga ögat uppfattar verkligheten.
Bilden får ett större rumsligt djup. Helt enligt den gamla principen "förgrund gör bilden sund" blir det på så vis även möjligt att lägga in en förgrund som ändå inte avleder från motivet, då den är oskarp. I exempelbilden här är det lätt att se hur selektiv skärpa skapar intrycket hos betraktaren att befinna sig mitt på fältet.
Oskärpa är inte alltid samma sak.
Vad är bokeh?
Exakt hur de oskarpa bildområdena ser ut beror i slutändan på ljuset och objektivet. I diffust ljus, som man har på molniga dagar, blir det oskarpa området mestadels bara mjukt i konturerna. Skulle det finnas extra starka ljuspunkter inom ett relativt mörkt område, som man till exempel hittar i skogen på soliga dagar, så uppstår så kallade oskärpecirklar utanför fokalnivån.
Bländaröppningens form, kantig eller rund, avgör utformningen på oskärpecirkeln. I allmänhet är det jämna runda cirklar som anses snyggast. Vad man däremot inte vill ha är stor halation kring cirklarna, en alltför kantig form eller i extremfall cirkelformade linjer.
Begreppet bokeh kommer från japanska och betyder "suddig". Även om man kanske inte har tänkt på dessa mönster tidigare så påverkar de bildens effekt och om man studerar bilder lite noggrannare så kan man komma att uppskatta det ena eller andra objektivet lite mer.
I rena bokeh-tagningar som egentligen är helt suddiga kan man ändå med hjälp av speciella mallar göra roliga former av halationsringarna, som till exempel små hjärtan.
Oskärpa skapad i efterhand under bildbearbetningen
Om fokusering inte skulle lyckas av olika skäl när man tar fotot, eller om man glömde tillämpa det, så går det att skapa den med rätt program.
I bildbehandlingsprogram, som MAGIX Photostory deluxe, går det att på olika sätt få hela bilder eller enstaka områden att bli oskarpa. Det är inte samma sak som den effekt man får med bokeh och punktljus som blir till cirklar eller månghörningar.
Det typiska sättet att skapa oskärpa i bildbehandlingsprogram handlar mest om att smeta ut omkringliggande pixlar. Allting blir mjukt.
Det finns dock vissa verktyg, som Exposure från Alien Skin Software, som lyckas skapa en bokeh i efterhand.
En bokeh-effekt går dessutom atttrolla fram med MAGIX Photostory deluxe i bilden. Föratt göra detta, skapa en kopia av bilden och placera båda bilderna (originaloch kopia) under varandra på två spår så att de överlappar varandra. Duskapar sedan ett cirkulärt bildsnitt för bokeh för kopian med effekten"Stämpelformer" och skapar en oskärpa för detta bildsnitt.
På det hela taget ingår det en hel del avancerad teori i temat fokusering. Det bästa är helt enkelt att testa olika inställningar med sin kamera. Garanterat är detta sätt mycket roligare än att bara läsa om fokusering. Varenda bild måste inte utnyttja djupskärpa men det är bra att veta hur man skapar de olika effekterna för att kunna fatta välgrundade beslut när man fotograferar.
