Vad kännetecknar bra bilder?

Bra bilder är mer än bara skarpa, kontrastrika och bra ljussatta. Förutom det tekniska kunnandet behöver man även talang och den fotografiska blicken.

Båda foton är tekniskt lyckade. Trots det saknas den konstnärliga aspekten. Man ser tydligt att det enda syftet har varit att kunna använda bilden i all möjlig reklam. Någon ambition utöver detta finns inte.

I den andra bilden däremot ser man att fotografen har levt sig in i personen på bilden för att fånga stämningen i ögonblicket. Det är det här som kännetecknar en bra fotograf. Fotografen förstår hur viktigt samspelet är mellan komposition, ljus och rätt balans mellan bländaröppning, exponeringstid och brännvidd.

För att påverka effekten så snyggt som i det andra fotot krävs framförallt kunskaper i att hantera kameran. En tekniskt bra bild bör vara skarp och tillräckligt ljus. Dessutom uppskattas det ofta om färgåtergivningen verkar naturlig.

Skärpa betyder att det centrala motivet är fokuserat. När det gäller porträtt så är det ögonen som ska vara skarpa i bild.

Skärpedjupet avgörs huvudsakligen av bländaren. Ju mindre bländaröppningen är, desto större blir det område som är i fokus. För landskap är det oftast hela bilden som ska vara skarp. För förstoringar och porträtt däremot är oskärpa perfekt för att skilja huvudmotivet från bakgrunden.

Rörelseskärpan beror till största delen på slutartiden, även kallad exponeringstid, ihop med motivets rörelse. Ju snabbare det rör sig desto kortare måste slutartiden vara. Inom vildmarksfotografi och fotografering av bilar i rörelse brukar ofta kameran följa objektet, vilket skapar rörelseoskärpa i bakgrunden. Detta uttrycksmedel ger dynamik i bilden.

Dessutom beror bildens skärpa på vilken kvalitet kamerans objektiv och sensor har. För att inte glömma att fotografen behöver vara stadig på handen.

Tips! För att få en skarp bild ska man ställa in skärpan på rätt punkt och använda en så kort slutartid som möjligt. 1/30 sekund är åtminstone teoretiskt möjligt utan stativ. För att vara på den säkra sidan är det bättre med 1/125 sekund.

Man bör dessutom vara noga med att färgåtergivningen är så naturlig som möjligt. Den subjektiva färguppfattningen är alltid en blandning av föremålets egen färg och det ljus som faller på det. Ett bra exempel på detta är den stora skillnaden i färgåtergivning om man jämför lysrör och dagsljus. Så länge inget färgstick dominerar alltför starkt jämnar det mänskliga ögat ut de flesta avvikelser. En vit yta ser alltid vit ut.

Kameran däremot uppfattar ljuset som det faktiskt är. På bilden ser man ett färgstick. Det går bara att undvika om man lär kameran vad som är vitt för det mänskliga ögat. Det kallar man att skapa vitbalans. Moderna kameror gör detta automatiskt på begäran – med mer eller mindre framgång. Alternativt går det att välja olika förinställda typiska ljussituationer eller göra en manuell vitbalans.

Tips! Den som vill fotografera spontant klarar sig ofta bra med den automatiska vitbalansen. Nu för tiden är det ändå helt oproblematiskt att korrigera färgsticket i efterhand med bildredigeringen på datorn.

Den tredje och sista punkten för en tekniskt bra bild är ljussättningen. Rimligen måste fotot vara tillräckligt ljust för att det ska gå att se alla viktiga bildelement. I regel fungerar kameran bra med sin egen ljusmätare. Små korrigeringar kan man alltid göra i efterhand på datorn med ett bildbehandlingsprogram.

Däremot kan det bli svårt om kontrastskillnaderna överskrider kamerans dynamik. Det händer ofta om man vill fånga både ett skuggigt område och himlen. Så länge själva informationen finns i bilden går det att ta fram ljus och skuggor med datorprogrammet. Om det inte blir som man har tänkt sig på grund av att skillnaderna är för stora, så hjälper det bara att ta flera bilder som är olika ljusa. På datorn kan bilderna sedan fogas ihop till en HDR-bild.

Förutom exponeringstid är ljuset i sig väldigt viktigt. I många situationer är möjligheterna starkt begränsade att påverka det. Därför gäller det att ha bra timing och lite tur.

Eftersom färgtemperaturen ändrar sig under dagens lopp gäller det att trycka på avtryckaren i rätt ögonblick.

När ljuset kommer ovanifrån mitt på dagen går det att använda kort exponeringstid eftersom det är så ljust. Färgen är neutral. När det gäller bildens uttryck är det ganska ointressant.

Förutom tid spelar även väder en stor roll. Och egentligen finns det inget dåligt väder.

Regn och oväder: En dramatisk himmel strax före ovädret brakar loss, med ett motiv som fortfarande befinner sig i solens ljusstrålar. Det ger en mer spännande bild än om det bara hade varit en blå himmel. Regndroppar och pölar kan också utgöra intressanta bildelement.

Förutom tid på dagen och rådande väder så påverkar även årstiderna hur ljusstrålarna verkar. Särskilt landskapsfotografering drar nytta av att det är betydligt mindre dis.

När vi nu har gått igenom hur man fotograferar på bästa sätt ska vi ta en titt på hur man komponerar bilden.

Först gäller det att välja ett lämpligt måttförhållande för bilden. Små kameror har ofta ett måttförhållande på 3:4. Lite mer spännande är förhållandet som de flesta spegelreflexkameror har, nämligen 2:3, eftersom sidorna inte blir så jämnlånga.

Fast även kvadratiska kort kan ge en snygg effekt i vissa fall. Eftersom kvadraten är så perfekt balanserad behöver den dock mycket struktur för att bryta lugnet och skapa spänning.

Förutom måttförhållandet är arrangemanget av alla objekt på bilden avgörande för en bra komposition. Bildens komposition kan påverkas genom att byta plats på objekt, ändra perspektiv, flytta omkring objekt i rummet och ha rätt timing.

För att skapa mer spänning i bilden är den så kallade tredjedelsregeln bra. Den går ut på att bilden delas horisontellt och vertikalt med två linjer, så att det uppstår tre delar i varje riktning. Motivet bör placeras i någon av skärningspunkterna.

Förutom placering av blickfånget är även perspektivet avgörande för bildens intryck.

• Fågelperspektiv: Blicken kommer från en upphöjd position eller direkt ovanifrån. Härifrån ser objektet mindre ut, eller ihoppressat och obetydligt.
• Normalperspektiv: Ögonhöjd är den normala blicken på saker. När du fotograferar landskap är det bara att hålla i kameran och trycka, men när det gäller barn och djur kan det vara nödvändigt att gå ner till deras nivå. Detta perspektiv känns personligare än om blicken kommer ovanifrån.
• Grodperspektiv: När blicken kommer från en låg punkt ser objekt större och mäktigare ut.
• Över axeln: Denna speciella synvinkel får betraktaren att känna distans till objektet. Man känner sig starkare, som en hemlig åskådare.
• Ramar: Fönster, träd och mycket annat kan fungera som inramning till det egentliga motivet, som därigenom får mer tyngd och kanske lite mystik över sig.

En annan sak som nybörjare ofta inte är så medvetna om när de komponerar bilden är valet av rätt brännvidd. Beroende på olika fysikaliska effekter så ändrar brännvidden även objektens förhållande till varandra.

• Vidvinkel: Med en kort brännvidd ökar den optiska distansen till alla bildelement. Små rum, torg och landskap ser på så vis större ut.
• Normal brännvidd: 50 mm gäller som normal brännvidd för en liten bild. Då uppstår inga fysikaliska förvrängningar hos de avbildade objekten.
• Teleperspektiv: Hög brännvidd minskar distansen mellan alla objekt och får därför avståndet att se kortare ut.

Förutom det tekniska kunnandet om hur kameran kan ställas in och vilka effekter det har på bilden, så är det avgörande med en god fotografisk blick för att bilden ska bli bra. Med denna blick blir man snabbt varse om vilken potential möjliga motiv har. Till detta hör enkelhet, tydlighet och ordning.

Nybörjare tenderar ofta till att vilja fånga allt på bild, så att man inte går miste om något. Just detta är ofta riktigt tråkigt. Det blir för mycket detaljer för att det ska ge någon ordning. Det är bättre att fokusera på en detalj. Det kan man till exempel uppnå genom att använda skärpedjup.

Att röja undan hjälper också. Antingen genom att ta bort störande element innan bilden tas eller genom att retuschera bort dem på datorn.

Följande fungerar generellt dåligt på foto:

Kontrastlöshet: Grått i grått gör ofta bilder tråkiga eftersom det saknas något som drar blicken till sig.

Olämplig bakgrund: Nybörjare tänker ofta inte på bakgrunden till sitt motiv. Då kan det hända att en gatlykta står ut från huvudet eller att bilden blir orolig.

Inbyggd kamerablixt: Kamerans egen blixt ger skarpa skuggor och glansiga partier. Och ju närmre den är objektivet desto större är risken för röda ögon. Dessutom stör den ljussättningen.

Överdrivet poserande: Arrangerade bilder ser onaturliga ut, de saknar karaktär och det är svårt att känna något engagemang för bilden som betraktare.

Använda meningslösa effekter: Hur fräcka de än kan verka så går det mode även fotofilter och de kan ofta se omoderna ut efter några år.

Som fotograf ska man alltid fråga sig: "Vad är speciellt i den här situationen?" Stora torg till exempel finns i alla städer. Men vad gör just detta speciellt? Är det linjerna och mönstren? Eller kanske ansiktsuttrycket hos en staty? När man har sett vad som är unikt så gäller det att ta fram det i bilden.

Känslan av att föreviga en viss situation på fotografiet är en stor konst. Ibland ser fotot helt annorlunda ut än man tänkt sig, trots bra bildkomposition och goda tekniska förutsättningar.

Det är här som bildredigeringen vid datorn tar vid. Med hjälp av datorprogram som MAGIX Photostory deluxe går det att justera färger och leda blickens fokus till särskilda områden genom att göra andra områden mörkare eller oskarpa.

Även om de tekniska förutsättningarna är viktiga så är det ändå den fotografiska blicken som är avgörande. Den övar man bäst upp genom att studera fotografier från duktiga fotografer och genom att ständigt knäppa egna bilder och på så vis lära sig vad man gillar bäst.